Grattis storebror

Grattis på födelsedagen älskade storebror!  Önskar att du kunde fått vara med oss här i dag och vara den underbara busiga 2-åring du borde fått bli! ♡♥♡

Samuel Alarik William

Fick komma hem från BB igår och njuter för fullt av att få lära känna lillebror som har fått namnet Samuel Alarik William.

Finns inte mycket tid och ork över till att skriva här just, men ska uppdatera med förlossningsberättelse och andra tankar som bubblar omkring vid tillfälle!

Tack för era gratulationer förresten!  ♡♥♡

Lill* pyret är en lillebror

Igår kväll kl 21.20 kom då äntligen Lill* pyret till världen och visade sig vara en lillebror! Mamma och pappa är överlyckliga! ♡♥♡

Bf + 11

Två nätter med minimalt med sömn och onda förvärkar eller värkar eller vad man nu ska kalla dom!
Gick faktiskt upp och tog ett par Alvedon vid halv fem men de hjälpte inte ett dugg.

Lugnar dock ner sig lite på dagtid med längre värkpauser.
Vågar man tro att de är latensfasen som äntligen har börjat?

Sista BM-besöket

Jaha då var de sista besöket på MVC avklarat för den här graviditeten.
Lill* pyret är nu fixerad, men behöver fortfarande komma längre ner i bäckenet för att påverka tappen ordentligt så att förlossningen ska börja! :-(

Tappen var fortfarande för opåverkad för att BM skulle vilja göra någon hinnsvepning och den här mamman tappar snart hoppet för de ska komma nån bebis överhuvudtaget!

Igångsättning är iallafall inbokad till nästa fredag kl. 8.30, men skulle verkligen vilja att Lill* pyret kommer ut självmant innan dess för igångsättningen skrämmer faktiskt mig litegrann!
Är så rädd för att de ska sluta på samma sätt som igångsättningen med Wille.
Bara smärtsamma pinvärkar utan effekt, ett påverkat barn och ännu ett urakut snitt.

Vill verkligen inte att de ska bli så igen,  försöker peppa mig själv med att tappen den gången var helt bibehållen och fortfarande hård, nu har den ju iallafall mjuknat och börjat minska vilket borde ge bättre förutsättningar och att mycket kan hända på en vecka!

Nån som har några bra tips för att få fart på de här innan igångsättningen?

Bf + 5

Fortfarande ingen bebis!
Men ikväll tänker jag bara njuta av att jag får kolla på säsongspremiären av Greys utan störningsmoment! ;-)

BF +2

Ingen bäbis ännu! :-(
Jobbigt med väntan, trodde ju verkligen inte att jag skulle gå över eftersom Wille kom så tidigt!

Vi försöker iallafall få igång nåt med promenader, benmassage på akupressurpunkterna som BM rekommenderar och en färdknäpp igår.
Bäst effekt verkade färdknäppen ha som gav en del onda sammandragningar så får nog bli en till idag, för de var ju väldigt trevligt under tiden! ;-) Och BM rekommenderar ju att man ska göra massa sånt som man mår bra av när man väntar på bäbisen!  ;-)

BF och magbild

Äntligen har vi nått fram till BF, men ännu ingen bäbis!

BM besök idag, allt såg bra ut.
Tyvärr tyckte BM att det inte var läge för hinnsvepning eftersom tappen inte var tillräckligt öppen ännu.
Den var iallafall mjuk, något förkortad och öppen nog för ett finger så veckans förvärkar har haft lite effekt iallafall! :-)
Hon rekommenderade akupressurpunkter och färdknäppar. Hon tröstade även med att även om de inte hade öppnats mer så kan de ändå gå fort med resten av öppningen!
Får väl lita på de och lägga hoppet till de för nu vill vi verkligen få träffa Lill* pyret! ♥♡♥

Upptäckte förresten imorse att jag börjar läcka lite råmjölk!

Delar även med mig av en (förhoppningsvis) sista magbild! ♡♥♡

Vecka 40 (39+5)

Nehe inget mer händer!
Förvärkar på kvällarna som gör ont men inte värre än att de går att andas genom. Fast lite läskigt är de ju, för hur ont kommer inte de riktiga värkarna då göra! Fast då är vi ju förhoppningsvis på sjukhuset och där finns ju smärtlindring! :-)

Sovit ganska gott de senaste nätterna, haft lite lättare att vända mig om och inte behövt kissa nåt!

Hann ju få upp hoppet lite häromdan om att de är på gång snart, men nu känns de som att de kommer dröja, försöker ställa in mig på de istället.

Jaja nu kan det inte vara alltför många veckor kvar iallafall! ;-)

Vecka 40 (39+3) Är de på gång nu?

Har fått några små sammandragningar för ett par kvällar sen som faktiskt har känts litegrann.
Men igår när jag låg på soffan fick jag under ett par timmars tid flera stycken så tätt som med fem minuters mellanrum. Kunde känna igen smärtan från igångsättningen med Wille som det jag kände när jag började öppna mig med hjälp av prostaglandinet så då började hoppet vakna.
Är det på gång nu, ska vi snart få träffa vår skatt?

Kändes även som om det blev lite väl fuktigt där nere så satte i en binda i trosorna och efter en stund hade jag fått en brunröd fläck. Blev lite fundersam över denna och ringde faktiskt till förlossningen, nojiga hönsmamman vaknar, men blev lugnad av att de tyckte att de lät helt normalt med tanke på hur långt gången jag är och att de troligtvis beror på att tappen börjar påverkas. Fick ett bra bemötande och info om att ringa igen om jag kände mig mer påverkad av sammandragningar eller om de kom mer blod.

Sammandragningarna har fortsatt komma men inte alls lika ofta och resten av slemproppen har kommit ut under natten blandad med lite blod. Har sovit lite si och så i natt och hoppas nu att de här är starten och att vi inom snar framtid har vårt Lill* pyre här hos oss.

Mitt i allt detta saknar jag även Wille mer igen, tänker på hur underbart det var att få hålla honom i mina armar för första gången, den euforiska känslan av att han hade överlevt det urakuta snittet. Mitt barn, på riktigt utanför magen men samtidigt den stora skräcken att nu kunde inte min kropp och livmoder längre skydda honom. Nu hängde hans överlevnad på läkarnas förmåga att laga hans trasiga hjärta. Det var helt otroligt vilken kärlek som väcktes när jag höll honom i mina armar.
Den fruktansvärda dagen mitt i den värsta babybluesen när jag var tvungen att lämna över honom till kirurgerna så att de skulle få försöka lappa ihop honom. Att inte veta om han skulle överleva operationen och sen återigen få se honom tilltyglad av en hel dag på operationsbordet men vid liv. Kärlek utan dess like!

Kommer det att kännas likadant när Lill* pyret kommer till världen, kommer kärleken att vara lika överväldigande?

Vecka 39 (38+4) i väntans tider

Ingen bäbis ännu...
Väntar och väntar på att det ska starta upp och att vi ska få träffa vår skatt.

De lilla, lilla som har hänt är att slemmisen har börjat släppa, har kommit ut en del av den tisdag och onsdag morgon men inget mer efter det.
Även sammandragningarna har ändrat karaktär lite, kan kännas lite småsmärtsamt. Men inte ens i klass med mensvärk ännu. Så vill inte börja hoppas på nåt ännu.

Men vi får väl se när Lill* pyret bestämmer sig för att titta ut, har ju själv från första början tippat på den 26 september som är vår bröllopsdag så då får h*n komma imorgon.

Imorgon blir det nog bara en lugn och härlig mysdag för mig och kära M, firar då fyra år som gifta!
Mycket har vi fått genomlida under dessa åren men allt har bara stärkt vår kärlek till varandra.
Han är verkligen den bästa och finaste maken i världen och den underbaraste pappa man kan få till sina barn!
Tillsammans kan vi klara av allt och snart är vi tvåbarnsföräldrar till vår hjärteänglaprins Wille och Lill* pyret!

Vecka 39 (38+2) Slutet närmat sig

11 dagar kvar till BF! Sen kan de ju dock bli ytterligare två veckor till.
Fast hoppas verkligen inte att vi går över tiden med Lill* pyret!

Nu är längtan och nyfikenheten enorm över vem som gömmer sig därinne.
Mamman och pappan vill verkligen få träffa dig vårt Lill* pyre så kom ut nu!

Hade ju hoppats på att jag är en sån som föder tidigt eftersom Wille var tre veckor tidig, så när vecka 37+0 kom och gick så var vår förväntan stor här hemma, men inget hände.
Nu rullar dagarna på framåt utan några egentliga känningar alls, lite sammandragningar men annars inget.

BM kände i fredags på tappen som är mjuk men lång och bakåtriktad och bäbis ligger fortfarande lite väl högt upp i bäckenet! Huvudet fortsätter iallafall att ligga neråt och ruckbart.

Hela helgen har spenderats i mammas garage med småbröderna och M för byta motor i bilen, inte färdigt ännu men det går åt rätt håll. Ungefär en miljard saker måste plockas bort för kunna få in den nya och sen ska allt tillbaka på rätt ställe också! Men nån gång blir den väl klar! :-)

Vecka 37 (36+3) på ruinens brant

Har varit några händelserika veckor och många blogginlägg som funnits i huvudet, men varken tid eller ork för att lyckas skriva ner dom.

Just nu känns livet inte allt för roligt med tanke på hur vår ekonomi ser ut.
Jädra CSN vill inte bevilja M några fler veckor med studiestöd under höstterminen då han redan har använt de på annan utbildning tidigare, så under denna höst kommer vår inkomst att bestå av graviditetspenning och föräldrapenning och det vet ju alla att det inte handlar om några stora summor direkt.
Inte nog med det så bet jag sönder en tand för ett par veckor sedan och sedan pajade bilen samman totalt.
Så imorgon blir det till att beställa en ny motor till den för 18000 kronor.
Så ekonomin är ju på topp just nu, men det är tur att det finns räddande änglar som kan hjälpa till med ekonomi och praktisk hjälp vid motorbytet.
Känner att min fysiska form just nu inte är så fördelaktig vid bilmekande. ;-)

Med Lill* pyret är allt i alla fall bra, gav mamma och pappa en skrämselattack i slutet av förra veckan genom att ha ett par kvällar med ett helt annat rörelsemönster än innan.
H*n brukar ju vara som mest aktiv på kvällarna, men höll bara på och småbuffade lite torsdag och fredagkväll vilket ledde till rädsla och en mamma som ville åka till förlossningen för en koll.
Direkt när vi satt oss i bilen och var på väg in så satte h*n igång och jag kände mig nästan fånig när vi kom in. Fick i alla fall ett jättebra bemötande av personalen som sa att det vara bra att vi kom och alla undersökningar gjordes och Lill* pyret mådde toppen i magen. Låg lite plus på storlekskurvan och beräknades väga nästan tre kg vid ultraljudet.

Snart är Lill* pyret färdigbakad och välkommen ut till världen.
Spännande att se när h*n vill komma, om två dagar är jag lika långt gången som jag var med Wille när vattnet gick.

Börjar bli riktigt tungt och känns som att h*n rör sig mer och mer ner i bäckenet så kanske kan de komma igång snart.
Alla bäbiskläder och grejer är i alla fall tvättade och uppackade så vi är så gott som redo för bäbis ankomst nu.

Vecka 35 (34+1)

Ny magbild! ♡
Syns kanske inte så stor skillnad på storleken från förra bilden, men den växer som den ska enl. BM.
Däremot ser de ut som den börjar sjunka ner nu, bäbis på väg åt rätt håll! ♡

Lill* pyret låg enl. BM i veckan med huvudet neråt och ganska lågt, nästan på väg att bli ruckbart!  :-)

Det lugnar och glädjer en orolig mamma.
Har nämligen i efterhand insett att Wille eventuellt låg rörlig när vattnet gick. Hade med andra ord kunnat sluta väldigt illa redan där och då! Hade själv inte en tanke på detta utan sprang runt som en tok och packade grejer inför Göteborg. Borde egentligen lagt mig ner och ringt ambulans! Inte heller förlossningen sa nåt om de när vi ringde in.

Diskuterade och kom överens om att tidigarelägga nästa BM besök för en lägeskontroll med UL för att inte mamman och pappan och noijiga BM dyka behöva oroa sig för sånt om de är så att jag är en sån som föder tidigt!

Både BM och jag väntar nu med spänning på att se hur det blir denna gången!

Ca 2 1/2 vecka till när vattnet gick med Wille så nu börjar de nog bli hög tid att börja packa BB-väskan och plocka fram alla bäbisgrejer! :-)

Sen vet man ju aldrig när denna bäbis vill komma ut, kanske blir senare än BF den här gången!

Myser för fullt av alla rörelserna från Lill* pyret iallafall! ♡

50 dagar kvar ♡

Såg på min gravidapp att det idag är 50 dagar kvar till BF!

Kändes väldigt bra att se, de känns ju inte länge alls ju! :-)
Sen kan de ju bli ytterligare 14 dar på de eller så är det ännu mindre kvar!
Men inte alldeles för lite heller hoppas jag, ser fram emot att få åka hem så snabbt som möjligt efter att Lill* pyret ät född! Fick mer en nog av sjukhus när Wille föddes.

Åh mitt fina lilla hjärtebarn, vad jag saknar dig! ♡
Önskar så att du kunde fått vara här hos oss och bli storebror på riktigt! ♡

Vecka 33 (32+2)

Mindre än två månader kvar nu!
Äntligen börjar veckorna minska, ensiffrigt antal veckor kvar!

Sommaren har passerat snabbt förbi med vackert väder, mycket ledig tid som spenderats i skuggan och umgänge med familj och vänner!

Nu är det även färdigjobbat för en lång, lång tid, som säkert kommer kännas alldeles för kort när den väl spenderas med bäbis!

Fick graviditetspenning beviljat och gjorde min sista arbetsdag förra veckan. Det var med blandade känslor jag gick hem, underbart för kroppen att få vila upp sig tills bäbis kommer men kommer sakna jobbet och framförallt mina fina kollegor!

Nu återstår några veckor med boande på hemmaplan, plocka fram spjälsängen, skötbordet och tvätta upp bäbiskläderna! ♡

Men oxå mental förberedelse inför förlossningen! Hoppas ju att de ska bli en vaginal förlossning den gången och känner en del oro för hur jag ska klara av smärtan och för att förlora kontrollen.
Har beställt Susanna Helis bok Föda utan rädsla och hoppas hitta bra tips och råd i den!

Längtan efter bäbis ankomst är iallafall väldigt stor och växer i takt med magen!  ♡♡♡

Vårt sista UL avklarat

Har idag varit på vårt sista planerade UL.
Allt såg toppenbra ut med Lill* pyret som visade sig vara en stor bäbis som låg tre dagar plus på storlekskurvan.

Däremot blev vi inte klokare kring pyrets kön, på RULet trodde ju BM att bäbisen är en lillebror, idag gömde den det området bakom handen en bra stund.
Läkaren försökte verkligen få en bra skymt och konstaterade att hon gissade på att bäbis är en lillasyster men hon ville inte ge någon dom helst garanti på de! Så vi har ingen aning om de blir en syster eller bror! Men en pigg och välmående bäbis väntas om ett par månader! ♡♥♡

Babybulan vecka 29 nästan 30 (28+6)

Den växer och frodas! ♡

Sista trimestern påbörjad

Är nu i vecka 29 (28+1) och äntligen inne i tredje och sista trimestern! :-)
Väntan på den här bebisen känns lång, mycket längre än med Wille.

Fast då hade man mentalt ingen egentlig brådska med att få ut honom heller eftersom vi fått höra hela graviditeten att i magen mådde han så bra så.

Faran fanns utanför, med stängning av ductus och alla operationer.
Då kändes de tryggt att ha honom i min mage, sen jobbade jag ju ända till slutet med Wille och tankarna var fullt upptagna med att grubbla på det som komma skulle, med operationer och allt.

Saknar verkligen mitt älskade lilla hjärtebarn, vilket får mig och även pappa M efter Lill* pyrets ankomst ännu mer. Att få slösa all den kärlek som finns inom oss på ett levande barn igen. ♡

Men först är det dags för ytterligare två veckor semester följt av några dagar jobb och sedan förhoppningsvis graviditetspenning ett par månader.

Sen är det dags för vårt sista UL om en vecka, ska bli spännande att få se skatten igen. Sen är det även dags för första Aurorasamtalet fötter att reda ut lite tankar och känslor inför förlossningen.

Ny magbild får komma inom några dagar.

Vecka 27 (26+2)

Semestern påbörjad.
Har idag bara njutit, lunchbesök av bästa vännen, sen några timmars deckarläsning i uterummet.

Vännen och jag unnade oss en god lunch vid Strandvik, vårt lilla kafe precis vid Mälaren. Strålande solsken och vågskvalp gav riktig sommarkänsla.

Ikväll blev de en stor skål med färska jordgubbar från egna landet.

Bjuder på både magbild från idag och jordgubbsbild.

99 dagar kvar

Äntligen tvåsiffrigt! ♡♥♡

Vecka 26 (25+2)

Sista veckan innan semestern äntligen börjar och jag längtar för fullt!
Sen blir de förhoppningsvis bara fem arbetsdagar fördelat på två veckor innan gravidpenningen börjar.

Den här graviditeten är fysiskt mycket jobbigare än Willes, foglossning som kommer och går och just nu är de också en hel del värmevallningar.

Ville också till sist lägga ut ett par magbilder.

Vecka 26 (25+2)

Och nästa från vecka 20 (19+6)

Glad midsommar

Inte mycket bloggande alls nu.
Finns inte så mycket att skriva, veckorna går magen växer och Lill* pyret frodas och rör omkring där dagligen.
Har mått bra och njutit av sommaren!

Har dock saknat lilla Wille skrutten lite extra den senaste tiden. Fyllde år i veckan och undrade inom mig själv hur det hade varit om han funnits med oss. Blir lite extra saknad även idag, alla speciella dagar har fortfarande den effekten på mig.

Snart åker vi iaf upp och lämnar lite midsommarblomster hos Wille och ikväll firas midsommar med familjen!

Vill önska er alla en fantastisk midsommarhelg!

Digitala spår

Fick en tankeställare igår om vilka spår vi lämnar efter oss till omvärlden idag!

Satt och spelade Candy Crush och tittade på listan över vilka som behöver hjälp. Där dök en vacker bild på vår fina Sanna upp med texten "Sanna behöver ett liv, vill du skicka ett extraliv?"
Tänk om det vore så enkelt!?

Bloggar är dagens runstenar och på internet lever våra berättelser vidare!

Med magen och Lill* pyret rullar veckorna på, vecka 24 (23+0) idag.
Nu både känns och syns sparkarna utanpå magen och vi njuter i fulla drag!
På onsdag är det dags för BM besök igen.
Oron har minskat avsevärt ju mer jag känner i magen! ♡♥♡

Mors dag

Idag skulle varit min andra morsdag med Wille om han hade fått leva.
Förra årets morsdag kom så nära Willes död att sorgen då gick ihop med den akuta sorgen, idag känns den annorlunda och mer fylld med saknad.

Sörjer att inte få grattas av en glad skrutt på ett och ett halvt med frukost på sängen och massa morgongos.

Idag slog det mig att vi är tvåbarnsföräldrar, med kommande lill* pyret i magen inräknat.
Och lill* pyret måste ju få räknas likaväl som Wille får räknas iallafall i min värld som änglamamma.

Morsdag firades idag i omgångar, jag och M låg och njöt av lill* pyrets rörelser i magen under förmiddagen och under eftermiddagen firade jag min fina underbara mamma, som också är änglaförälder, tillsammans med mina småsyskon.

Nu till kvällen kom dessutom mamma och två av mina syskon upp med en jättevacker orkidé till mig för att fira att jag också är mamma. Blev så rörd av deras omtanke att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Så precis som jag faktiskt firar att jag är mamma idag så vill jag gratulera alla er andra mammor med både levande barn och änglabarn idag. För vad vore världen utan oss mammor! <3 <3<3

Halvvägs

Idag är vi enl. min gravidapp halvvägs!
140 av 280 dagar avklarade! ♡
Lill* pyret firar med dagliga sparkar i magen nu! ♡♥♡
Hoppas andra halvan går lika fort som den första har gjort!

MVCbesök igår

Vi var hos BM igår, ett bra besök.
Hon är verkligen underbar min BM, full med omtanke och förståelse för min oro.

Fick veta att läkaren (chefen för KK) bedömt vår graviditet som normal nu när alla UL sett normala ut och att inga mer undersökningar behövs.
Okej skönt att det bedöms så men vi hade ju räknat med minst ett UL till och det tyckte BM också att vi skulle ha.
Så hon bokade ett i vecka 28 för vår skull och kallade för placenta koll med tanke på min lågt sittande moderkaka.

Hon konstaterade även att vi skulle träffas enl. förstföderskemodellen med tätare besök och ytterligare besök för att lyssna på hjärtat om jag kände mig orolig.

Hon kommer också att boka tid hos Aurora-bm för att göra en förlossningsplan för att lindra min oro inför detta. Har ju länge känt en rädsla för att behöva göra ett urakut snitt igen och missa mitt barns födelse igen.

Fick också lyssna på Lill* pyrets hjärta, underbart ljud. Men liten ville inte riktigt vara med, sparkade på dopplern och dök undan! ♡

Snällt barn lugnar sin mamma

Från i söndagskväll har Lill* pyret valt att börja lugna sin stackars mammas nerver genom att röra sig mer och mer igen.

Idag har jag kunnat känna ganska kraftiga buffar från plutten sen lunchtid ungefär och de gör mig lycklig och lugnare!

Imorron eftermiddag är det dags för besök hos BM,  får ett extra innan  rutinbesöket som skulle vara i vecka 24 pga vår historia. Ska nog be henne lyssna på pluttens hjärta imorron också!

Sista ettårsdagen har passerat

Igår var det ettårsdagen för Willes begravning. Kan inte förstå hur fort tiden går egentligen!

Gårdagen flöt ändå på ganska bra, firade mamma som fyllde år och fixade fina blommor och ett ljus till Wille.

Idag går mina tankar till Caroline, carolineorkar.blogg.se och hennes sambo som idag har ettårsdag för deras fina Sebastian!
Tänder ett ljus för er fina gosse idag! ♡

Veckorna rullar på med graviditeten också, vecka 20 (19+1), men nu har jag så klart hittat ett nytt orosområde. Kände ju lill* pyret ganska tidigt i magen och har fortsatt att känna en del, men känner bara ordentliga rörelser ca en gång i veckan.
Har också känt mest direkt efter UL när de har bråkat ordentligt med magen.

Vet att det inte är konstigt att inte känna så mycket än och speciellt med tanke på att moderkakan sitter i framvägg, men vill bara få känna massor så att man kan få slappna av igen!
Har en känsla av att det kommer bli en graviditet med mycket återkommande oro!

Sorgen slår tillbaka

Är hemma och är sjuk idag, har inte varit ordentligt sjuk sen helgen efter att Wille dog.
Har spenderat dagen på soffan stirrandes på teven och halkade in i ett program där ett litet barn dog och då brast något inom mig. Tårarna flödade över totalt och smärtan slog till med full kraft.
Mitt barn dog, min finaste fining lämnade oss för mer än ett år sedan.
Mitt älskade hjärtebarn dog och kommer aldrig mer komma tillbaka, jag kommer aldrig att få röra honom eller hålla honom i mina armar igen.

Fast det har gått ett år så kan smärtan fortfarande slå till lika hårt som den dagen det hände. Skillnaden idag är att det går över snabbare än vad det gjorde då. Gråten och smärtan ebbar ut efter en stund och kvar finns en tomhet och molande värk i hjärtat.

Igår hade vi änglamammor vår egen morsdag, International Bereaved Mothers day.
Hann aldrig fira nån riktig morsdag med Wille.

Mycket smärtsamma påminnelser just nu. Snart dags för ettårsdagen av Willes begravning, den stunden i kyrkan var bland det värsta jag varit med om. Hade en väldigt fin ceremoni, men hela tiden fanns känslan av att nu får det vara slut på den här leken, nu går jag fram och hämtar mitt barn och går hem. Nu räcker det nu vill jag inte leka den här dumma, dumma leken.
Smärtsamt att tänka på än idag, att ha behövt ta avsked av sitt barn för alltid.

RUL

RUL avklarat med strålande resultat! Blev flyttade till ursprungligt BF 4 oktober precis som vårt allra första UL hade beräknat!

Inga fel kunde hittas på "lillebror", ja Bm tittade efter och gissade på att hon såg nåt som bara pojkar har men ville inte garantera något.
Får be dom titta igen på nästa UL och bekräfta eller ändra då!

Fast de spelar ju verkligen ingen roll så länge bebisen är frisk!

Ikväll är vi iallafall två lyckliga blivande föräldrar!

Ett år sen vi sist såg dig

Idag för ett år sen var sista gången vi fick se vårt älskade hjärtebarn!
Då kom han i sin vita kista till kapellet vid vår kyrka!

Vår begravningsentreprenör hade varit tveksam till om han tyckte att vi skulle se honom något mer eftersom det hade hunnit gå så många veckor sen han dog, men jag stod på mig.
Kändes väldigt viktigt för mig att få se honom igen!

Tror inte att han har så mycket vana av barnbegravningar.
Önskar även att jag hunnit läsa mer om det innan så att jag hade förstått hur mycket mer vi hade kunnat göra själva!

Nu gjorde vi egentligen inget själva utan överlät allt åt begravningsentreprenör.

Gick iallafall efter en viss nervös tvekan i i kapellet tillsammans med min mamma.
Han låg där nerbäddad med sina fina dopkläder på, snutten och nappen hade lagts ut fint i fotändan.
Tittade en stund på honom innan jag vågade närma mig.
Han hade förändrats lite i färgen och sjunkit ihop lite, men där låg han vår älskade fina son.

Rättade till snutten så att den låg som den skulle, på svaj över ögonen och satte fast nappen med bandet i skjortfickan.

Stod det en stund och präntade in honom i minnet, väl medveten om att jag aldrig mer skulle få se honom.
Under tiden vi stod där var det som om förändringarna bleknade och Wille kom fram.

Idag gör de ont att inse att ett år har gått redan. Saknar min lilla skatt varje dag som går.

Får bli en sväng upp till Wille ikväll med lite blommor och ljus!

Vilovecka/Vecka 18 (17+1)

Blir en lugn vecka för mig.
Har varit på planeringsdag med en del av arbetsgruppen idag, blev en väldigt produktiv förmiddag och en skön flamsig eftermiddag!
Resten av veckan blir ledig för mig, har flexat två arbetsdagar och resten ledigt enligt schemat!

Känner verkligen att jag behöver de just nu! Är inne i en riktig tröttsvacka igen!
Tror att de är en kombination av Willesorg och lättnad över att lill* pyret verkar vara helt frisk enl. senaste UL!

Lite sköna ansvarsfria dagar så återhämtar jag mig nog igen!

På fredag är det iallafall dags för RUL på hemsjukhuset! Ska bli skönt att få se vår skatt igen, har inte känt av lill* pyret nåt speciellt de senaste dagarna.
Vet ju att allt man redan hunnit känna är bonus egentligen!
Är ju fortfarande tidigt att känna av rörelser dagligen!

Ska nog försöka få till några magbilder snart också. Börjar bli en liten bula åtminstone kvällstid som ser ut som en bebisbula och inte bara som en tjockismage!

Djup suck av lättnad och glädjetårar

Idag var vi på Akademiska för att kolla upp lill* pyret till fullo.
Det första vi får höra när jag säger vilken vecka jag är i är att det är ju kanske lite för tidigt egentligen. Påpekar då att jag faktiskt själv har ifrågasatt tidpunkten när jag blev uppringd angående tiden, men att personen jag pratade med hade kollat upp att de funkade alldeles utmärkt att göra dessa undersökningar så tidigt.
Det är så typiskt att det alltid ska vara något som blir fel i sjukvården, även när man till och med själv försöker tänka åt dem.

Kommer iallafall fram till att vi ska genomföra undersökningen och att skulle de vara så att det blir för dåliga bilder så får återkomma senare.
Ligger sedan där på britsen och våndas, tycker själv att hjärtat ser ut att vara okej. Är visserligen ingen kardiolog själv, men har sett min beskärda del av hjärtultraljud både medans Wille låg i min mage och när han kommit ut. Men kan under tiden inte släppa rädslan och känslan att något ska vara fel.

Till sist är de nöjda med alla bilder och berättar för oss att allt ser väldigt bra ut och att det inte finns något som tyder på att lill* pyret skulle lida av något allvarligt hjärtfel. Säger att det är svårt att se så här tidigt om de kan finnas något mindre fel.
Måste själv ändå fråga om vi behöver oroa oss för att något kommer att ändras till vårt RUL på hemmaplan eftersom vi har erfarenhet av att få höra att hjärtat är okej och sen få höra motsatsen.
Även på den punkten kan han lugna oss och då kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna av lycka och glädje. Vi väntar ett barn med ett helt hjärta, inte bara ett halvt.

Fick även träffa en fosterdiagnostiker som tittade igenom resten av lill* pyret, inte heller hon kunde hitta några fel på vår skatt. Även denna läkare sa att vi var där för tidigt och att det är bättre att titta på allt det här efter vecka 18, men av det hon kunder se på miniplutten så finns det inga allvarliga avvikelser.
Frågade även om vi ville veta vad det var för kön på skatten, men då glappade ju tyvärr min stora trut. Berättade om Ms syster som skulle få en pojke men fick en flicka istället.
Efter det vågade hon inte längre kolla upp detta åt oss.
Inte heller fick vi några bilder med oss då lill* pyret gömde ansiktet bakom armarna, men vi fick med oss de viktigaste av allt beskedet att vi väntar en troligtvis helt frisk liten bäbis!
Bättre gåva en så kunde vi inte ha fått idag!

Dags för utökat UL

Idag är det till sist dag för vårt utökade UL på Akademiska i Uppsala!
Mycket blandade känslor idag, stor rädsla men försöker hålla fast vid min egen goda känsla.

Håll gärna en tumme för oss i eftermiddag!

Vecka 16 (15+1)

Veckorna rullar på...
Förra veckan var tung med mycket sorg.
Denna vecka började däremot med ett glädjande besked.
Wille har fått en ny liten kusin idag, fick oss en glad överraskning då den enligt RUL väntade lilla pojken kom en vecka innan BF och dessutom visade sig vara en tjej!
Ett stort grattis till familjen, ser fram emot massa bebisgos och övning inför vår kommande skatt.

Väntar själv med spänning på nästa måndag, fick nämligen ett samtal i fredags om att vi remitterats till Akademiska i Uppsala för ett hjärtultraljud av en barnkardiolog och en ordentlig genomgång av en av deras fosterdiagnostiker på lill*pyret.
Tänker att man efter det kanske kan få slappna av lite iallafall.
Är även nyfiken på om datumet kommer ändras nåt eller om vi fortsättar vara beräknade till ungefär samma datum.
Blir förresten tätt mellan ultraljuden nu, har ju RUL planerat till den 29 april.

Var med om en underbar upplevelse i lördags också.
Tror att lill*pyret dansade loss ordentligt i magen för första gången.
Har känt lite småfladder innan, men inget som har känts så tydligt.
Samtidigt vågar jag inte riktigt känna efter heller, inte innan vi har sett att allt är okej.
Tyvärr har vi ju lärt oss den hårda vägen hur mycket som kan gå fel.

Var uppe hos Wille ikväll och pysslade lite, tände ljus, satte dit ett nytt blomsterhjärta och tog dit hans kanin och en annan nalle han fick i ettårspresent av farmor.
Börjar bli en del saker där, men det är fint och ombonat.
Längtar så tills vi kan få ordning med en rabatt och kantstenar, så att det blir prydligt och ordnat.

Hoppas veckan går fort nu iallafall.

Svåra timmar idag

Har haft många svåra timmar idag.
Genomlidit minnena från den 10:e april förra året!

Det fruktansvärda skräckfyllda ögonblicket när Wille försvann i pappas armar.

När vi kopplade på poxen och ingen puls kunde registreras, samtalet till 112 som ingen förälder ska behöva ringa.

Ljudet av ambulanssirener, synen av hur ambulanserna äntligen kommer körandes längs vår väg.
Att lämna över vår son till dem, låta dem försöka rädda hans liv.
Ser hur de klipper upp hans kläder, höra frågan "vill du ha mask till inandningarna?".

Bli tvungen att lämna rummet så att de får jobba ifred.
Vänta och vänta, förklara och förklara vad som är han diagnos och vad hjärtfelet innebär.

Går ut i ösregnet och påminner mig själv om att fortsätta andas. Inser där och då att vi har förlorat honom, hans hjärta har gett upp men klamrar mig ändå fast vid hoppet. Snart kommer de nog ut och säger att hjärtat slår, att han måste till sjukhus men att han lever.

Vänta på ambulanshelikopter, ett beslut tas om att åka och möta upp.
Ambulanspersonal som kommer springandes med min nakna son ut i regnet samtidigt som han fortfarande gör hjärtkompressioner.
Ringer för informera mina närmsta och ordna ev. skjuts.

Vi får åka med den andra ambulansen med blåljus på i ilfärd mot Astrid Lindgren.

Möter min bror, Willes gudfar på vägen som ännu inget vet om vad som har hänt.

Kommer fram till ALS som inget vet om oss, bli först inbjudna i traumarummet bara för att genast bli uthämtade av annan personal.
Inser nu att det verkligen har hänt, han har lämnat oss.

Får sedan dödsbeskedet av läkaren kl.19.20.
Går ut och ringer våra anhöriga som möter upp oss.
Går sedan in för att för sista gången hålla min son i mina armar, sveper in honom i en handduk och får bära honom i min famn till deras rum för avsked.

Under kvällen tar vi tillsammans vårt första avsked av vår älskade son.

Lämnar sedan hans kropp där.
Tar till mig Alfons Åberg målningen i hissen som visar hur Alfons håller den osynliga Molgan i handen, känner att jag tar Willes själ med mig hem!

Snart har det gått ett år...

Ett helt år sen du sist fanns här hos oss, ett år sen vi fick se dig le, ett år sen du låg mellan oss och gosade på morgontimmarna, ett år sen jag fick hålla dig i mina armar...
Snart ett år sen vi satt här i soffan och läste dina Willeböcker, ett år sen vi bytte blöja och busade på skötbordet, ett år sen vi hörde din röst, ett år sen vi hörde ditt skratt och din gråt...

I lördags hade du namnsdag, William, ett namn du tydligen fick dela med väldigt många barn.. William 2011 års vanligaste namn, men det var väl tur att någon del fick vara vanlig i ditt alldeles för ovanliga korta liv.
Ett av de ovanligaste och svåraste hjärtfelet som kan drabba ett, ännu ovanligare i kombination med njurfel utan kromosomfel.
Ställer till med akut ambulansflyg tvärs över landet för att du ville komma tidigare, ut med urakut snitt, öppen hjärtkirurgi, en "knickedick" på aortan som ställer till ytterligare en operation, bara en njure men en supernjure som klarar av påfrestningarna av operationerna.
Sondmatning som kan avslutas snabbt väl hemma för att du äter så bra på egen hand.



Imponerar och charmerar de flesta med ditt underbara humör och ditt vackra leende.
Kommunicerar tidigt och härmar ljud, säger mamma vid fyra månaders ålder till mig. Det var en underbar stund som för alltid etsat in sig i mitt hjärta.
Efter första gången du sa mamma blev det ditt favoritord som användes för det mesta, både till glädje och gnäll.
Fast ditt allra först ord var ändå uuublää i samband med att du skulle få medicin.

Du ville verkligen hinna med så himla mycket under ditt korta liv, prata med alla, sitta upp, äta själv.



Ditt korta liv har påverkat så många människor, många, många som älskar dig.
Många som berättat att de värdesätter sina barn ännu mer, som gnäller mindre.
Många bekymmer blir mindre relativt till att vi behövde förlora dig, vårt förstfödda barn.

Ditt korta liv har hjälpt och fortsätter hjälpa andra hjärtebarn att överleva.
Först genom erfarenheter för läkarna som fick operera på dig, men även genom alla pengar som skänkts till forskningen i ditt namn.

Just nu finns sorgen och saknaden efter dig väldigt nära ytan, den värker och tårarna rinner flera gånger om dagen.
På onsdag är det dags, då har ett helt år gått utan dig.
Då är sorgeåret slut, men inte sorgen, den kommer jag och din pappa bära med oss för resten av våra liv i våra hjärtan.

Men du ska veta mitt älskade hjärteänglabarn att jag ångrar ingenting.
Är tacksam över att vi valde att låta dig fortsätta leva, att jag fick bära dig i min mage hela graviditeten, att vi fick dela ditt korta liv.
Kort, men intensivt och fyllt med glädje, kärlek och lycka.
För det var så det var, sorgen och smärtan kom efteråt, men den är värd tiden vi fick med dig!

Nu växer ditt syskon i min mage och jag känner redan en sån kärlek till detta nya lilla liv.
Bär på sån längtan och efter att få föda fram ditt syskon, få vara mamma till ett levande barn igen.
Njuta av blöjbyten, vakna stunder på nätterna, magiska ögonblick med att lära känna sitt barn.
Har lärt mig allt detta tack vare dig och ditt korta liv.

Lyckat UL!

Var idag då på vårt andra UL. Har varit på helspänn under de sista timmarna innan det var dags!

Fick komma in i UL-rummet och lägga mig till rätta, doktorn var trevlig och humoristisk men verkade inte riktigt förstå vad han skulle kolla på vår bebis.

Jag fick förklara vår förra läkares tankar och planering och han satte sedan igång med undersökningen.
De första sekunderna när vår bebis dök upp på skärmen stannade både mitt och Ms hjärta i väntan på att se flimret från bebisens hjärta.
Vi drog båda en suck av lättnad när det äntligen syntes!

Nu kunde man faktiskt också se att det är en bebis på riktigt, armar och ben som fäktade omkring!
En helt underbar syn!

Undersökningen visade en bebis i vecka 12+3, skulle idag vara 12+4 enl. förra UL så bara en dag mindre än beräknat, vilket visar på en normal fosterutveckling.
Hjärtat ser idag ut att var normalbildat, här var läkaren noga med att påpeka att det ändå inte finns några garantier.
Nackspalt helt enl. normalmått.
Sammantaget tyder allt såhär långt på en helt normalt fortlöpande graviditet!

Underbart att höra, även om man inte kommer att våga ta något för givet än på ett tag.
Men idag njuter jag av att vara gravid och vänta mitt andra barn!

Utmattad

Kände mig under gårdagen så totalt utmattad, helt färdig mentalt. Dagen spenderades i soffan med slötittande på teven och datorn. Hade tusen saker jag skulle göra på min lediga dag, men orkade inte ta mig för någonting. Tänkte först att det beror väl på den tunga resan och sömnbristen från resan, men känner så väl igen den här utmattningen i kroppen när jag tänker efter.

Det är sorgen som sätter sig i kroppen och huvudet, orkar bara inte göra något alls, kan inte göra något alls. Får en mental blockering och kommer inte loss från denna.
Hade det så konstant från efter att Willes hade blivit begravd och ett antal månader framöver, för att sedan återkomma i omgångar, men som sagt nu var det länge sen sist.
Därför kände jag inte vad det handlade om först, men sen kom den välbekant känslan krypandes.
Hoppas att det släpper taget snabbt om mig nu, orkar inte gå i sirap med en hjärna som inte klarar av att ta in fakta, bara en känsla av gröt i skallen.
Det har iallafall minskat något tills idag, kunde fungera något sånär normalt på jobbet idag.

Saknar verkligen mitt älskade hjärtebarn, älskade storebror och fina Sanna idag.

Har fått klappa på bäbismage idag iallafall, klämma lite och känna efter hur bebben låg.
Togs tillbaka till den där magiska, fantastiska känslan av att få klappa på och känna på sin bebis redan i magen, längtar så otroligt mycket efter att få känna av vår skatt i magen.
Det är en sån underbar känsla, med sparkar, buffar och volter i magen.
Längtar efter att få ha ett barn som jag kan känna och ta på.

Sen lite upprepning igen, imorgon är det iallafall äntligen dags för UL, som tidigare så är det fortsatt en skräckblandad förtjusning jag känner inför morgondagen.
Blir mycket tjat om detta UL, men det är återkommande i mina tankar, om och om igen.

Farväl fina, fina Sanna

Kom igår hem från en sorgfylld resa till Kiruna.
Var där för att ta avsked av min fina (andra)kusin Sanna som lämnade oss alldeles för tidigt.
Det har varit några dagar fyllda av tårar och sorg.

Åkte förbi och tittade på platsen där ert hus hade legat, där du drog dina sista andetag.
Det värkte så i mitt hjärta av saknaden till dig, men också av att se all den sorg som fanns hos våra familjemedlemmar, era fina vänner och framförallt hos din fina Fredrik.

Det var en otroligt vacker ceremoni som hade ordnats i din ära, från begravningsprocessionen som åkte förbi eran tomt och sedan den vackra begravningsakten.
Fast den där prästen var visst lite virrig, blev ju några fel i faktan kring dig och stackars Fredrik blev omdöpt till Stefan, men vi kunde iallafall skratta åt det efteråt.

Vilken vacker röst solisten hade som sjöng för dig och oss, bara grät och grät när hon sjöng "Let her go".

'Cause you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home
Only know you love her when you let her go



Det var trevligt att få träffa era fina vänner och se vilket fint stöd Fredrik har i denna svåra stund han går igenom. Skönt även att få träffa Kaarina, kan så känna igen mig i hennes sorg även om hon "bara" var din faster, för henne var du ju barnet hon aldrig fick själv.
Hennes sorg var den sorgens som finns hos en mor som förlorat sitt barn, kände så väl igen mig i all denna smärta och sorg.

Även defileringen var tung, men vacker. Vi var många som sörjde dig denna dag, många, många tårar fälldes där framme vid din kista alltefter hur berget av rosor växte sig allt större.

Jag hoppas att ni alla som är saknade av oss här nere har funnit varandra där uppe nu och är samlade, du, din pappa, Wille och Petri för att bara nämna några namn.

Och förresten Sanna nu har du ju världens chans att ge igen för alla gånger grabbarna har skrämt dig under dina besök här nere hos oss, men var inte allt för läskig om du får för dig att spöka för mig, är ju nästan lika lättskrämd som du var ju.

Många tårar denna dag trillade även för Wille, det gjorde ont att vara på en begravning igen.
Två av psalmerna var även samma som vi hade på Willes begravning, Blott en dag och Gud i dina händer, där trillade tårarna i rasande tempo ner för mina kinder.

Snart dags för ettårsdagen av Willes död också, det börjar gnaga i bröstet av sorgen och saknaden igen. Påsken förra året var den sista helgen vi spenderade med vårt underbara hjärtebarn.

Är just nu mycket tacksam över det lill* pyret som växer i min mage. Har nu tagit oss förbi vecka 12 (12+2 idag) och ser fram emot onsdag då det är dags att få se vår skatt igen och hoppas på att allt ser bra ut, ni kan väl hålla några tummar för oss då.

Vecka 12 (11+2)

Dagarna och veckorna rullar på! Snart har tolv veckor av graviditeten förflutit och missfallsrisken minskar rejält! Bara längtar efter att få släppa den första oron!

Nästa vecka är det även dags för nästa UL, ser fram emot det med skräckblandad förtjusning!
Längtar efter att få se vår lill* skatt igen, men kan inte riktigt släppa rädslorna som bråkar i bakhuvudet!
Lever h*n fortfarande? Kommer läkaren hitta några fel på lill*n redan nu?

Fast sen finns glädjen, längtan och kärleken till detta lill* pyret också där förstås, blandat med sorgen och saknaden efter vår älskade Wille!

Längtan efter den dagen när h*n kommer till världen, att få vara förälder till ett levande barn igen, att få åka hem från bb direkt utan att behöva planera för uppföljning av hjärtspecialister m.m.
Bara få ha det normalt, inte behöva kolla syresättning och oroa sig för proppar i shunten!

Förhoppningsvis bara behöva oroa sig för de vanliga sakerna som alla.nyblivna föräldrar oroar sig för!
Eller nja man kommer nog alltid bära en extra oro som änglaförälder!

Kommer annars bli en tung vecka, med en lång bilresa till Kiruna för att ta mig till begravningen för fina, fina Sanna på lördag!

Vecka 10 (9+5)

Veckorna rullar på i ganska snabbt tempo, har nu vetat om att jag är gravid i 6 veckor!

Symtomen varierar i olika perioder, med trötthet, humörsvängningar och molvärk till och från och illamående dagligen!
Men ändå skönt att ha lite symtom så att man kan känna att man ör gravid redan nu!

Försöker verkligen att njuta och våga hoppas! Se framåt och längtar efter att få känna rörelser inifrån!
Fast rädslan ligger ändå under ytan och lurar, tyvärr har man ju hunnit lära sig hur mycket som kan gå fel.

Imorgon är det dags för de officiella inskrivningssamtalet hos Mvc.

Fick även hem kallelsen för nästa UL i veckan så den 26 mars får vi se.den lill* igen!

Första titten på lilla pyret

Idag har vi varit på vårt första UL med det nya lilla pyret som ligger och gror.
Mina egna beräkningar stämde bra vecka 8+5 idag och en liten böna med ett pickande hjärta syntes på skärmen.

Möttes vid SpecMvc av samma läkare som diagnostiserade Wille i magen och som följde oss hela vägen. Han såg på oss båda med ett glatt leende.

Började med att prata igenom lite om hur det egentligen gick med Wille och han gav information om riskerna. Vi har ju en något ökad risk för att få ett barn till med hjärtfel när vi redan har fått ett och vår underbara doktor hade redan gjort upp en plan för hur vi ska följas under graviditeten.
Kan se fram emot minst fyra UL för att se att allt är som det ska med den lill*.
Så nu blir de UL vecka 12-13 för NUP/KUB, inte för att Wille led av något kromosomfel men för att det brukar finnas samband mellan hjärtfel och nackspalten, dessutom kan man tydligen upptäcka enkammarfel redan så tidigt.
Sen blir det dags för vanlig RUL vecka 17-18 för den vanliga organscreeningen med extra fokus på njurar och hjärta, där Willes fel satt.
Nästa UL blir vecka 21-22 för att göra en mer nogrann koll av hjärtat, denna koll görs antingen av vår doktor, om han inte är föräldraledig själv, annars kommer han att skicka oss med remiss till Uppsala för att någon riktig expert ska kolla upp oss.
Sen planerar han även ett UL vecka 26-28 för ännu en koll av hjärtat och framförallt för att utesluta hjärtrytmrubbningar eftersom Willes dödsorsak bedömdes vara just det.
Mötet avslutades av en riktigt glad doktor som kramade om mig ordentligt innan vi gick.

Kändes skönt att få en så nogrann färdig plan och helt underbart att få se den lilla bönan och framförallt det lilla pickande hjärtat.
Behövde få känna lite lycka idag efter gårdagens sorgebesked.

Livet är orättvist

Har inte bloggat på länge nu! Livet har rullat på och sorgen har funnits där, men hanterbar under ytan!
Har burit på en skräckblandad underbar förtjusning sen i januari då vi äntligen fick vårt efterlängtade plus.
Glädje och rädsla blandat om vartannat! Äntligen ett syskon till Wille på väg.

Ett nytt liv växer inom mig och fick nyligen kommentaren om "vem är det som ska behöva gå bort nu då?" från en familjemedlem! Har inte tänkt mer på den kommentaren sen dess, men den blev tyvärr bekräftad imorse!

Fick beskedet att min goa, fina undebara kusin gick bort imorse efter en brand i deras hus inatt!

Mina tankar idag går till hennes fina kille, alla våra nära och kära som delar denna sorg!

Livet är så förbaskat jävla orättvist! Det är så ofattbart att hon är borta och att vår familj ska behöva genomlida mer sorg! Det är alldeles för många unga som gått bort för oss nu!

Sorg