Djup suck av lättnad och glädjetårar

Idag var vi på Akademiska för att kolla upp lill* pyret till fullo.
Det första vi får höra när jag säger vilken vecka jag är i är att det är ju kanske lite för tidigt egentligen. Påpekar då att jag faktiskt själv har ifrågasatt tidpunkten när jag blev uppringd angående tiden, men att personen jag pratade med hade kollat upp att de funkade alldeles utmärkt att göra dessa undersökningar så tidigt.
Det är så typiskt att det alltid ska vara något som blir fel i sjukvården, även när man till och med själv försöker tänka åt dem.

Kommer iallafall fram till att vi ska genomföra undersökningen och att skulle de vara så att det blir för dåliga bilder så får återkomma senare.
Ligger sedan där på britsen och våndas, tycker själv att hjärtat ser ut att vara okej. Är visserligen ingen kardiolog själv, men har sett min beskärda del av hjärtultraljud både medans Wille låg i min mage och när han kommit ut. Men kan under tiden inte släppa rädslan och känslan att något ska vara fel.

Till sist är de nöjda med alla bilder och berättar för oss att allt ser väldigt bra ut och att det inte finns något som tyder på att lill* pyret skulle lida av något allvarligt hjärtfel. Säger att det är svårt att se så här tidigt om de kan finnas något mindre fel.
Måste själv ändå fråga om vi behöver oroa oss för att något kommer att ändras till vårt RUL på hemmaplan eftersom vi har erfarenhet av att få höra att hjärtat är okej och sen få höra motsatsen.
Även på den punkten kan han lugna oss och då kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna av lycka och glädje. Vi väntar ett barn med ett helt hjärta, inte bara ett halvt.

Fick även träffa en fosterdiagnostiker som tittade igenom resten av lill* pyret, inte heller hon kunde hitta några fel på vår skatt. Även denna läkare sa att vi var där för tidigt och att det är bättre att titta på allt det här efter vecka 18, men av det hon kunder se på miniplutten så finns det inga allvarliga avvikelser.
Frågade även om vi ville veta vad det var för kön på skatten, men då glappade ju tyvärr min stora trut. Berättade om Ms syster som skulle få en pojke men fick en flicka istället.
Efter det vågade hon inte längre kolla upp detta åt oss.
Inte heller fick vi några bilder med oss då lill* pyret gömde ansiktet bakom armarna, men vi fick med oss de viktigaste av allt beskedet att vi väntar en troligtvis helt frisk liten bäbis!
Bättre gåva en så kunde vi inte ha fått idag!