Var idag då på vårt andra UL. Har varit på helspänn under de sista timmarna innan det var dags!
Fick komma in i UL-rummet och lägga mig till rätta, doktorn var trevlig och humoristisk men verkade inte riktigt förstå vad han skulle kolla på vår bebis.
Jag fick förklara vår förra läkares tankar och planering och han satte sedan igång med undersökningen.
De första sekunderna när vår bebis dök upp på skärmen stannade både mitt och Ms hjärta i väntan på att se flimret från bebisens hjärta.
Vi drog båda en suck av lättnad när det äntligen syntes!
Nu kunde man faktiskt också se att det är en bebis på riktigt, armar och ben som fäktade omkring!
En helt underbar syn!
Undersökningen visade en bebis i vecka 12+3, skulle idag vara 12+4 enl. förra UL så bara en dag mindre än beräknat, vilket visar på en normal fosterutveckling.
Hjärtat ser idag ut att var normalbildat, här var läkaren noga med att påpeka att det ändå inte finns några garantier.
Nackspalt helt enl. normalmått.
Sammantaget tyder allt såhär långt på en helt normalt fortlöpande graviditet!
Underbart att höra, även om man inte kommer att våga ta något för givet än på ett tag.
Men idag njuter jag av att vara gravid och vänta mitt andra barn!
Ler med dig :) <3
SvaraRaderaVill säga att jag läser :)
Kram!
Tack! <3
RaderaLäser hos dig också, även om jag inte kommenterar så ofta!
Kram
Hej,
SvaraRaderadet var ett tag sedan jag var inne och läste här och nu har det visst hänt massor! Grattis till graviditeten! Jag känner så väl igen känslan innan ultraljudet när man väntar ett syskon till ett änglabarn, och jag känner så väl igen lättnaden när det ser bra ut. Gläds med dig och er!
Jag beklagar också sorgen efter din kusin. Något jag lärt mig är att glädje och sorg alldeles visst kan existera samtidigt. Förr trodde jag att det var det ena eller det andra, men allt kan finnas samtidigt.
Kram!
Hej!
RaderaTack för omtanken!
Ja det är ju väldigt blandade känslor inför UL, men man slappnar ju iallafall av lite efteråt.
Börjar längta efter men också oroa mig inför RUL nu som ska bli av den 29:e. Känns som det är först efter det och nästkommande riktade UL på hjärtat som man kan slappna av mer.
Men försöker att lita på min egna goda känsla att allt ska gå bra med detta barnet.
Visst är det även som du skriver att sorg och glädje kan finnas samtidigt, för ett snart ett år sen gick det inte att tro det när all sorg var färsk.
Hoppas allt är bra med er!?
Kram