Ett år sen vi sist såg dig

Idag för ett år sen var sista gången vi fick se vårt älskade hjärtebarn!
Då kom han i sin vita kista till kapellet vid vår kyrka!

Vår begravningsentreprenör hade varit tveksam till om han tyckte att vi skulle se honom något mer eftersom det hade hunnit gå så många veckor sen han dog, men jag stod på mig.
Kändes väldigt viktigt för mig att få se honom igen!

Tror inte att han har så mycket vana av barnbegravningar.
Önskar även att jag hunnit läsa mer om det innan så att jag hade förstått hur mycket mer vi hade kunnat göra själva!

Nu gjorde vi egentligen inget själva utan överlät allt åt begravningsentreprenör.

Gick iallafall efter en viss nervös tvekan i i kapellet tillsammans med min mamma.
Han låg där nerbäddad med sina fina dopkläder på, snutten och nappen hade lagts ut fint i fotändan.
Tittade en stund på honom innan jag vågade närma mig.
Han hade förändrats lite i färgen och sjunkit ihop lite, men där låg han vår älskade fina son.

Rättade till snutten så att den låg som den skulle, på svaj över ögonen och satte fast nappen med bandet i skjortfickan.

Stod det en stund och präntade in honom i minnet, väl medveten om att jag aldrig mer skulle få se honom.
Under tiden vi stod där var det som om förändringarna bleknade och Wille kom fram.

Idag gör de ont att inse att ett år har gått redan. Saknar min lilla skatt varje dag som går.

Får bli en sväng upp till Wille ikväll med lite blommor och ljus!