Mors dag

Idag skulle varit min andra morsdag med Wille om han hade fått leva.
Förra årets morsdag kom så nära Willes död att sorgen då gick ihop med den akuta sorgen, idag känns den annorlunda och mer fylld med saknad.

Sörjer att inte få grattas av en glad skrutt på ett och ett halvt med frukost på sängen och massa morgongos.

Idag slog det mig att vi är tvåbarnsföräldrar, med kommande lill* pyret i magen inräknat.
Och lill* pyret måste ju få räknas likaväl som Wille får räknas iallafall i min värld som änglamamma.

Morsdag firades idag i omgångar, jag och M låg och njöt av lill* pyrets rörelser i magen under förmiddagen och under eftermiddagen firade jag min fina underbara mamma, som också är änglaförälder, tillsammans med mina småsyskon.

Nu till kvällen kom dessutom mamma och två av mina syskon upp med en jättevacker orkidé till mig för att fira att jag också är mamma. Blev så rörd av deras omtanke att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Så precis som jag faktiskt firar att jag är mamma idag så vill jag gratulera alla er andra mammor med både levande barn och änglabarn idag. För vad vore världen utan oss mammor! <3 <3<3

Halvvägs

Idag är vi enl. min gravidapp halvvägs!
140 av 280 dagar avklarade! ♡
Lill* pyret firar med dagliga sparkar i magen nu! ♡♥♡
Hoppas andra halvan går lika fort som den första har gjort!

MVCbesök igår

Vi var hos BM igår, ett bra besök.
Hon är verkligen underbar min BM, full med omtanke och förståelse för min oro.

Fick veta att läkaren (chefen för KK) bedömt vår graviditet som normal nu när alla UL sett normala ut och att inga mer undersökningar behövs.
Okej skönt att det bedöms så men vi hade ju räknat med minst ett UL till och det tyckte BM också att vi skulle ha.
Så hon bokade ett i vecka 28 för vår skull och kallade för placenta koll med tanke på min lågt sittande moderkaka.

Hon konstaterade även att vi skulle träffas enl. förstföderskemodellen med tätare besök och ytterligare besök för att lyssna på hjärtat om jag kände mig orolig.

Hon kommer också att boka tid hos Aurora-bm för att göra en förlossningsplan för att lindra min oro inför detta. Har ju länge känt en rädsla för att behöva göra ett urakut snitt igen och missa mitt barns födelse igen.

Fick också lyssna på Lill* pyrets hjärta, underbart ljud. Men liten ville inte riktigt vara med, sparkade på dopplern och dök undan! ♡

Snällt barn lugnar sin mamma

Från i söndagskväll har Lill* pyret valt att börja lugna sin stackars mammas nerver genom att röra sig mer och mer igen.

Idag har jag kunnat känna ganska kraftiga buffar från plutten sen lunchtid ungefär och de gör mig lycklig och lugnare!

Imorron eftermiddag är det dags för besök hos BM,  får ett extra innan  rutinbesöket som skulle vara i vecka 24 pga vår historia. Ska nog be henne lyssna på pluttens hjärta imorron också!

Sista ettårsdagen har passerat

Igår var det ettårsdagen för Willes begravning. Kan inte förstå hur fort tiden går egentligen!

Gårdagen flöt ändå på ganska bra, firade mamma som fyllde år och fixade fina blommor och ett ljus till Wille.

Idag går mina tankar till Caroline, carolineorkar.blogg.se och hennes sambo som idag har ettårsdag för deras fina Sebastian!
Tänder ett ljus för er fina gosse idag! ♡

Veckorna rullar på med graviditeten också, vecka 20 (19+1), men nu har jag så klart hittat ett nytt orosområde. Kände ju lill* pyret ganska tidigt i magen och har fortsatt att känna en del, men känner bara ordentliga rörelser ca en gång i veckan.
Har också känt mest direkt efter UL när de har bråkat ordentligt med magen.

Vet att det inte är konstigt att inte känna så mycket än och speciellt med tanke på att moderkakan sitter i framvägg, men vill bara få känna massor så att man kan få slappna av igen!
Har en känsla av att det kommer bli en graviditet med mycket återkommande oro!

Sorgen slår tillbaka

Är hemma och är sjuk idag, har inte varit ordentligt sjuk sen helgen efter att Wille dog.
Har spenderat dagen på soffan stirrandes på teven och halkade in i ett program där ett litet barn dog och då brast något inom mig. Tårarna flödade över totalt och smärtan slog till med full kraft.
Mitt barn dog, min finaste fining lämnade oss för mer än ett år sedan.
Mitt älskade hjärtebarn dog och kommer aldrig mer komma tillbaka, jag kommer aldrig att få röra honom eller hålla honom i mina armar igen.

Fast det har gått ett år så kan smärtan fortfarande slå till lika hårt som den dagen det hände. Skillnaden idag är att det går över snabbare än vad det gjorde då. Gråten och smärtan ebbar ut efter en stund och kvar finns en tomhet och molande värk i hjärtat.

Igår hade vi änglamammor vår egen morsdag, International Bereaved Mothers day.
Hann aldrig fira nån riktig morsdag med Wille.

Mycket smärtsamma påminnelser just nu. Snart dags för ettårsdagen av Willes begravning, den stunden i kyrkan var bland det värsta jag varit med om. Hade en väldigt fin ceremoni, men hela tiden fanns känslan av att nu får det vara slut på den här leken, nu går jag fram och hämtar mitt barn och går hem. Nu räcker det nu vill jag inte leka den här dumma, dumma leken.
Smärtsamt att tänka på än idag, att ha behövt ta avsked av sitt barn för alltid.

RUL

RUL avklarat med strålande resultat! Blev flyttade till ursprungligt BF 4 oktober precis som vårt allra första UL hade beräknat!

Inga fel kunde hittas på "lillebror", ja Bm tittade efter och gissade på att hon såg nåt som bara pojkar har men ville inte garantera något.
Får be dom titta igen på nästa UL och bekräfta eller ändra då!

Fast de spelar ju verkligen ingen roll så länge bebisen är frisk!

Ikväll är vi iallafall två lyckliga blivande föräldrar!

Ett år sen vi sist såg dig

Idag för ett år sen var sista gången vi fick se vårt älskade hjärtebarn!
Då kom han i sin vita kista till kapellet vid vår kyrka!

Vår begravningsentreprenör hade varit tveksam till om han tyckte att vi skulle se honom något mer eftersom det hade hunnit gå så många veckor sen han dog, men jag stod på mig.
Kändes väldigt viktigt för mig att få se honom igen!

Tror inte att han har så mycket vana av barnbegravningar.
Önskar även att jag hunnit läsa mer om det innan så att jag hade förstått hur mycket mer vi hade kunnat göra själva!

Nu gjorde vi egentligen inget själva utan överlät allt åt begravningsentreprenör.

Gick iallafall efter en viss nervös tvekan i i kapellet tillsammans med min mamma.
Han låg där nerbäddad med sina fina dopkläder på, snutten och nappen hade lagts ut fint i fotändan.
Tittade en stund på honom innan jag vågade närma mig.
Han hade förändrats lite i färgen och sjunkit ihop lite, men där låg han vår älskade fina son.

Rättade till snutten så att den låg som den skulle, på svaj över ögonen och satte fast nappen med bandet i skjortfickan.

Stod det en stund och präntade in honom i minnet, väl medveten om att jag aldrig mer skulle få se honom.
Under tiden vi stod där var det som om förändringarna bleknade och Wille kom fram.

Idag gör de ont att inse att ett år har gått redan. Saknar min lilla skatt varje dag som går.

Får bli en sväng upp till Wille ikväll med lite blommor och ljus!