Willes 1:årsdag närmar sig med stormsteg

Har verkligen inte orkat skriva på ett tag nu! Har dels varit förkyld, fått ännu en förbaskad mens och nu spökar Willes födelsedag i mitt huvud!

Kroppen och huvudet är helt slut av alla tankar och känslor som yr omkring. Snart har det gått ett år sen vattnet gick och vår resa började! Snart ett år sen han föddes, vår vackra lilla fågelunge med det trasiga hjärtat!

Det ligger så nära under ytan nu att minsta lilla skulle kunna spräcka det skyddande skalet och föra fram all smärta igen.
Har så svårt att hålla ihop mig hela tiden, men måste klara det lite till!

Helgen får bli en helg i sorgens tecken, dels genom att födelsedagen är på måndag och dels genom att det är allhelgona och då blir det minnesgudtjänst i vår kyrka där han döptes och begravdes.
Har ju varit på kyrkogården hur många ggr som helst sen begravningen, men inte inne i själva kyrkan.

Är rädd för att det kommer att väcka många minnen till liv igen! Men sorgen behövs och några tårar skulle behöva fällas!

Har alltid haft så nära till tårar genom hela mitt liv. Många gånger varit så arg och irriterad på mig själv för att jag bara grinar, men nu när jag verkligen har haft all anledning att gråta så finns dom inte där! Ligger hela tiden utom räckhåll i de trygga miljöer där jag skulle kunna ge utlopp för dom, men försöker ta sig fram i de miljöer där jag vill hålla igen och hålla ihop!