Att trösta i sorgen

Har idag grubblat och funderat på hur man kan trösta!
Vad man kan säga och hur man kan bemöta...

Vet att det är svårt att bemöta sorgen och speciellt svårt när det handlar om barn som i vårt fall!
Självklart kan man ju använda orden "beklagar sorgen", men när man står på den sörjande sidan så känns de orden bara tomma! Man förstår ju att det handlar om omtanke och en svårighet att veta vad man ska säga och det är ändå bättre att yttra de orden än att vara undvikande!

Jag själv kommer nog att undvika just de orden i framtiden när och om jag möter sorg! Känns bättre när människor bara säger att de inte vet vad de ska säga och frågar hur de är med mig istället! Frågar om jag vill prata, frågar om Wille och vågar stå kvar! Just de där att våga möta personen i sorgen är svårt, men något av det som gett åtminstone mig mest tröst!

Jag tror och hoppas att det här svåra jag går igenom gör att jag kommer att kunna möta och bemöta människor i svåra situationer på ett omtänksamt och tröstande sätt framöver!