Snart slut på helgen

Har haft en ganska bra helg även om den som vanligt har varit alldeles för kort!

Har nästan gjort färdigt sovrummet, som har fått ny färg på väggarna, ny garderobslösning, har sytt nya gardiner och ett nytt sängöverkast och sist men inte minst den nya fina klädda sänggaveln som syster och jag gjorde.
Känns så skönt att få lite nytt därinne, det tidigare har påminnt så mycket om att det var där som Wille var sin sista stund!
Det var där på golvet som först älskade M och sedan ambulanspersonalen försökte rädda hans liv.

Har även lyckats samla alla papper och kort och små minnesting kring Wille i en pärm.
En märklig samling över hans korta liv, gratulationer till hans födelse, obduktionsrapport, minnesgåvor efter hans död!

Vi var uppe hos Wille och städade och vinterpysslade vid graven.
Kändes bra och fint blev det!

Igår gick även tankarna till min bortgångna brors familj och till mamma. Det har nu gått fem år sen han dog och saknaden är stor!

Grattis på födelsedagen storebror

Har lyckats kravla mig upp en bit ur hålet...
Känns inte lika tungt och mörkt sen några dagar tillbaka.
Håller hårt vid orken och den lilla glädjen nu när den är tillbaka igen.

Men november är en tung månad, idag tänker jag även på min älskade bror som gick bort för fem år sedan. Han skulle ha fyllt år idag och om tio dagar är det även hans dödsdag..
Mina tankar går till min mamma som förlorade sitt barn, hans underbara fina söner som har förlorat sin pappa, hans änka som förlorade sin man och alla oss andra som förlorade en underbar, kärleksfull, busig, lekfull toppenbrorsa.

Saknaden efter honom är stor idag även om sorgen inte alls är lika tung att bära, minnena efter honom är fulla med glädje och ljus.

Jag hoppas att allas vår kärlek bär upp till dig kära storebror och vår älskade Wille och att ni har det bra tillsammans. Du tar väl väl hand om min lilla ängel nu när han tyvärr fick komma så tidigt till dig.

Ska åka iväg om några timmar till båda gravarna, har inte varit hos storebror sen Allhelgona och inte hos Wille på några dar. Idag blir nya ljus och blommor till er båda.

Älskar er båda så mycket och saknar er!

Djupt hål

Har hamnat i en svacka igen.
Tyckte att det hade gått ganska bra ett tag, men nu har jag halkat ner i de där djupa hålet fullt med kvicksand igen och orkar inte riktigt ta mig upp!
Sticker stundtals upp huvudet ovanför ytan när jag måste, bara för en stund för att sedan sjunka ner igen.

Men tillåter mig själv att vara där nere ett tag, för man måste ju inte alltid vara stark! Eller hur?

Måste försöka ordna lite extra ledigt här och där från jobbet, känner att jag inte riktigt orkar med heltid just nu!

Vet själv att det är Willes födelsedagen och alla minnen från förra året som påminner och skapar denna svacka. Vet att det minskar om ett tag igen...

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen mammas lilla älskling!

Pappa och jag saknar dig så mycket hela tiden...

Påminns idag om denna dag förra året och den otroliga lyckan jag kände när jag efter flera timmars väntan äntligen fick hålla dig i min famn...

Önskar så att jag kunde få hålla dig i mina armar igen och känna din goa kropp tätt emot min!

Hjärtat värker av sorg och saknad...

Alla själars dag

Har varit på minnesgudtjänst idag!
Var mitt första besök i kyrkan sen begravningen och det var känslosamt och vackert!

Kören sjöng så vackert och kyrkan var full av folk.
Det var 27 personer som hade dött i församlingen under året och där mitt bland dem fanns vår William. Satt och höll andan i väntan på att höra namnet...

Men där fanns även alla fina människor som kommit oss närmare under tiden efter Wille som visade sin omtanke med leenden och klappar. Det värmer mitt i all sorg och saknad!

De senaste dagarna har minnesbilderna från de här dagarna för ett år sen dykt upp i en strid ström och kommer troligtvis att kulminera imorgon på Willes födelsedag!

Willes 1:årsdag närmar sig med stormsteg

Har verkligen inte orkat skriva på ett tag nu! Har dels varit förkyld, fått ännu en förbaskad mens och nu spökar Willes födelsedag i mitt huvud!

Kroppen och huvudet är helt slut av alla tankar och känslor som yr omkring. Snart har det gått ett år sen vattnet gick och vår resa började! Snart ett år sen han föddes, vår vackra lilla fågelunge med det trasiga hjärtat!

Det ligger så nära under ytan nu att minsta lilla skulle kunna spräcka det skyddande skalet och föra fram all smärta igen.
Har så svårt att hålla ihop mig hela tiden, men måste klara det lite till!

Helgen får bli en helg i sorgens tecken, dels genom att födelsedagen är på måndag och dels genom att det är allhelgona och då blir det minnesgudtjänst i vår kyrka där han döptes och begravdes.
Har ju varit på kyrkogården hur många ggr som helst sen begravningen, men inte inne i själva kyrkan.

Är rädd för att det kommer att väcka många minnen till liv igen! Men sorgen behövs och några tårar skulle behöva fällas!

Har alltid haft så nära till tårar genom hela mitt liv. Många gånger varit så arg och irriterad på mig själv för att jag bara grinar, men nu när jag verkligen har haft all anledning att gråta så finns dom inte där! Ligger hela tiden utom räckhåll i de trygga miljöer där jag skulle kunna ge utlopp för dom, men försöker ta sig fram i de miljöer där jag vill hålla igen och hålla ihop!

Att trösta i sorgen

Har idag grubblat och funderat på hur man kan trösta!
Vad man kan säga och hur man kan bemöta...

Vet att det är svårt att bemöta sorgen och speciellt svårt när det handlar om barn som i vårt fall!
Självklart kan man ju använda orden "beklagar sorgen", men när man står på den sörjande sidan så känns de orden bara tomma! Man förstår ju att det handlar om omtanke och en svårighet att veta vad man ska säga och det är ändå bättre att yttra de orden än att vara undvikande!

Jag själv kommer nog att undvika just de orden i framtiden när och om jag möter sorg! Känns bättre när människor bara säger att de inte vet vad de ska säga och frågar hur de är med mig istället! Frågar om jag vill prata, frågar om Wille och vågar stå kvar! Just de där att våga möta personen i sorgen är svårt, men något av det som gett åtminstone mig mest tröst!

Jag tror och hoppas att det här svåra jag går igenom gör att jag kommer att kunna möta och bemöta människor i svåra situationer på ett omtänksamt och tröstande sätt framöver!