Vecka 10 (9+5)

Veckorna rullar på i ganska snabbt tempo, har nu vetat om att jag är gravid i 6 veckor!

Symtomen varierar i olika perioder, med trötthet, humörsvängningar och molvärk till och från och illamående dagligen!
Men ändå skönt att ha lite symtom så att man kan känna att man ör gravid redan nu!

Försöker verkligen att njuta och våga hoppas! Se framåt och längtar efter att få känna rörelser inifrån!
Fast rädslan ligger ändå under ytan och lurar, tyvärr har man ju hunnit lära sig hur mycket som kan gå fel.

Imorgon är det dags för de officiella inskrivningssamtalet hos Mvc.

Fick även hem kallelsen för nästa UL i veckan så den 26 mars får vi se.den lill* igen!

Första titten på lilla pyret

Idag har vi varit på vårt första UL med det nya lilla pyret som ligger och gror.
Mina egna beräkningar stämde bra vecka 8+5 idag och en liten böna med ett pickande hjärta syntes på skärmen.

Möttes vid SpecMvc av samma läkare som diagnostiserade Wille i magen och som följde oss hela vägen. Han såg på oss båda med ett glatt leende.

Började med att prata igenom lite om hur det egentligen gick med Wille och han gav information om riskerna. Vi har ju en något ökad risk för att få ett barn till med hjärtfel när vi redan har fått ett och vår underbara doktor hade redan gjort upp en plan för hur vi ska följas under graviditeten.
Kan se fram emot minst fyra UL för att se att allt är som det ska med den lill*.
Så nu blir de UL vecka 12-13 för NUP/KUB, inte för att Wille led av något kromosomfel men för att det brukar finnas samband mellan hjärtfel och nackspalten, dessutom kan man tydligen upptäcka enkammarfel redan så tidigt.
Sen blir det dags för vanlig RUL vecka 17-18 för den vanliga organscreeningen med extra fokus på njurar och hjärta, där Willes fel satt.
Nästa UL blir vecka 21-22 för att göra en mer nogrann koll av hjärtat, denna koll görs antingen av vår doktor, om han inte är föräldraledig själv, annars kommer han att skicka oss med remiss till Uppsala för att någon riktig expert ska kolla upp oss.
Sen planerar han även ett UL vecka 26-28 för ännu en koll av hjärtat och framförallt för att utesluta hjärtrytmrubbningar eftersom Willes dödsorsak bedömdes vara just det.
Mötet avslutades av en riktigt glad doktor som kramade om mig ordentligt innan vi gick.

Kändes skönt att få en så nogrann färdig plan och helt underbart att få se den lilla bönan och framförallt det lilla pickande hjärtat.
Behövde få känna lite lycka idag efter gårdagens sorgebesked.

Livet är orättvist

Har inte bloggat på länge nu! Livet har rullat på och sorgen har funnits där, men hanterbar under ytan!
Har burit på en skräckblandad underbar förtjusning sen i januari då vi äntligen fick vårt efterlängtade plus.
Glädje och rädsla blandat om vartannat! Äntligen ett syskon till Wille på väg.

Ett nytt liv växer inom mig och fick nyligen kommentaren om "vem är det som ska behöva gå bort nu då?" från en familjemedlem! Har inte tänkt mer på den kommentaren sen dess, men den blev tyvärr bekräftad imorse!

Fick beskedet att min goa, fina undebara kusin gick bort imorse efter en brand i deras hus inatt!

Mina tankar idag går till hennes fina kille, alla våra nära och kära som delar denna sorg!

Livet är så förbaskat jävla orättvist! Det är så ofattbart att hon är borta och att vår familj ska behöva genomlida mer sorg! Det är alldeles för många unga som gått bort för oss nu!

Sorg

God jul

Då är den här, den första julen utan vårt älskade hjärtebarn.
Visst vi hann ju bara fira en jul med honom, men det var magiskt.
Att få ha ett eget barn, att få börja fira och skapa traditioner för vår familj och vårt barn.
Han var så fin vår lille skrutt på julafton förra året.

Willes möte med tomten



I år känns det bara tomt och ensamt.

Vi har som jag tidigare skrev (tror jag) beslutat att detta året blev ett julklappsfritt år, istället har vi skänkt gåvor till Willes minnesfond, Hjärt-Lungfonden, så att fler barnhjärtan få fortsätta slå.

121212 för mig tillbaka till 111111

Igår var det 121212, men jag togs i tankarna tillbaka till 111111.
Det datumet var Willes första beräknade födelsedatum, som min mamma 11:e barnbarn.

Sen blev vi ju framflyttade till 111126, men han smet ut 111105, så fram och tillbaka vart de ju med datumen.

Men 111111 började som en bra dag, vi hade sovit djupt efter att på kvällen innan fått besked om att Willes första hjärtoperation gått utmärkt.
Vid frukosten fick vi dock samtalet att något var fel efter operationen och att de måste ta in honom på op igen.
Så dagen 111111 minns jag med mycket, mycket ångest, men med en bra avslutning då även denna op gick bra!

Gårdagens Grey's Anatomy var även ganska smärtsamt att se som hjärteänglabarns förälder.
Två små hjärtisar som låg på BIVA väckte många minnen.

Kan fortfarande bli så frustrerad på mig själv för att jag inte kan gråta!
Har ju alltid varit en människa som har alldeles för lätt för att gråta och har fått kämpa för att inte göra de, men nu när jag verkligen har nåt att gråta över så låser de sig.
Eller ja visst kommer tårarna ibland, men bara i stunder när jag inte vill eller kan släppa ut de som på jobbet eller andra offentliga tillfällen.

Åtta månader

Så lång tid har gått utan vårt älskade hjärtebarn...
Åtta månader sen jag sist höll honom i mina armar, åtta månader sen ja pussade hans fina ansikte...
Åtta månader med sorg, saknad och längtan...

Önskar så att vi inte behövde känna såhär, att vi inte skulle behöva vara änglaföräldrar...
Vi borde ha vår lilla älskling här hos oss, vi borde planera julfirande och julklappar, åka pulka och njuta av vintern.

Istället kämpar vi vidare med den förbaskade sorgen och det hemska fruktansvärda faktumet att vi aldrig kommer att få göra nåt av det där med Wille, vår älskade Wille.

Åtta månader med syskonförsök, kanske inte helt aktivt hela tiden och inget plus ännu.
Har en sån otrolig längtan efter ett syskon till Wille, att få vara mamma på "riktigt" igen, att ha ett levande barn!

Mina tankar finns även hos alla andra hjärtisar som kämpar där ute!
Några av de kämpar extra just nu!
Fortsätt kämpa på! <3<3<3

Väldigt dåligt på bloggfronten

Usch har verkligen inte kunnat samla ihop tankarna nog för att kunna få ner dom på pränt på sistone.

Mycket som snurrar denna årstiden. Har alltid älskat att adventspynta, gärna tagit fram det mesta redan till första advent.
Men i år känner jag mig så kluven till allt som har med julen att göra. Så några stjärnor och stakar har fått komma upp, men de mesta ligger fortfarande kvar i lådorna!

Det här skulle ju vara Willes första riktiga jul, den förra sov han sig mest igenom!
Vi skulle få se honom öppna sina första paket och som de flesta barn skulle han säkert vara mest intresserad av pappret.

Diskuterar här hemma även hur vi ska göra med julfirandet. Har ingen större lust att fira nåt alls, så vi får väl se.

Det blir iallafall inga julklappar i år, kommer sätta in en liten slant på Willes minnessida på Hjärtlungfonden istället till förmån för barnkardiologiforskningen!