Åtta månader

Så lång tid har gått utan vårt älskade hjärtebarn...
Åtta månader sen jag sist höll honom i mina armar, åtta månader sen ja pussade hans fina ansikte...
Åtta månader med sorg, saknad och längtan...

Önskar så att vi inte behövde känna såhär, att vi inte skulle behöva vara änglaföräldrar...
Vi borde ha vår lilla älskling här hos oss, vi borde planera julfirande och julklappar, åka pulka och njuta av vintern.

Istället kämpar vi vidare med den förbaskade sorgen och det hemska fruktansvärda faktumet att vi aldrig kommer att få göra nåt av det där med Wille, vår älskade Wille.

Åtta månader med syskonförsök, kanske inte helt aktivt hela tiden och inget plus ännu.
Har en sån otrolig längtan efter ett syskon till Wille, att få vara mamma på "riktigt" igen, att ha ett levande barn!

Mina tankar finns även hos alla andra hjärtisar som kämpar där ute!
Några av de kämpar extra just nu!
Fortsätt kämpa på! <3<3<3

Väldigt dåligt på bloggfronten

Usch har verkligen inte kunnat samla ihop tankarna nog för att kunna få ner dom på pränt på sistone.

Mycket som snurrar denna årstiden. Har alltid älskat att adventspynta, gärna tagit fram det mesta redan till första advent.
Men i år känner jag mig så kluven till allt som har med julen att göra. Så några stjärnor och stakar har fått komma upp, men de mesta ligger fortfarande kvar i lådorna!

Det här skulle ju vara Willes första riktiga jul, den förra sov han sig mest igenom!
Vi skulle få se honom öppna sina första paket och som de flesta barn skulle han säkert vara mest intresserad av pappret.

Diskuterar här hemma även hur vi ska göra med julfirandet. Har ingen större lust att fira nåt alls, så vi får väl se.

Det blir iallafall inga julklappar i år, kommer sätta in en liten slant på Willes minnessida på Hjärtlungfonden istället till förmån för barnkardiologiforskningen!

Snart slut på helgen

Har haft en ganska bra helg även om den som vanligt har varit alldeles för kort!

Har nästan gjort färdigt sovrummet, som har fått ny färg på väggarna, ny garderobslösning, har sytt nya gardiner och ett nytt sängöverkast och sist men inte minst den nya fina klädda sänggaveln som syster och jag gjorde.
Känns så skönt att få lite nytt därinne, det tidigare har påminnt så mycket om att det var där som Wille var sin sista stund!
Det var där på golvet som först älskade M och sedan ambulanspersonalen försökte rädda hans liv.

Har även lyckats samla alla papper och kort och små minnesting kring Wille i en pärm.
En märklig samling över hans korta liv, gratulationer till hans födelse, obduktionsrapport, minnesgåvor efter hans död!

Vi var uppe hos Wille och städade och vinterpysslade vid graven.
Kändes bra och fint blev det!

Igår gick även tankarna till min bortgångna brors familj och till mamma. Det har nu gått fem år sen han dog och saknaden är stor!

Grattis på födelsedagen storebror

Har lyckats kravla mig upp en bit ur hålet...
Känns inte lika tungt och mörkt sen några dagar tillbaka.
Håller hårt vid orken och den lilla glädjen nu när den är tillbaka igen.

Men november är en tung månad, idag tänker jag även på min älskade bror som gick bort för fem år sedan. Han skulle ha fyllt år idag och om tio dagar är det även hans dödsdag..
Mina tankar går till min mamma som förlorade sitt barn, hans underbara fina söner som har förlorat sin pappa, hans änka som förlorade sin man och alla oss andra som förlorade en underbar, kärleksfull, busig, lekfull toppenbrorsa.

Saknaden efter honom är stor idag även om sorgen inte alls är lika tung att bära, minnena efter honom är fulla med glädje och ljus.

Jag hoppas att allas vår kärlek bär upp till dig kära storebror och vår älskade Wille och att ni har det bra tillsammans. Du tar väl väl hand om min lilla ängel nu när han tyvärr fick komma så tidigt till dig.

Ska åka iväg om några timmar till båda gravarna, har inte varit hos storebror sen Allhelgona och inte hos Wille på några dar. Idag blir nya ljus och blommor till er båda.

Älskar er båda så mycket och saknar er!

Djupt hål

Har hamnat i en svacka igen.
Tyckte att det hade gått ganska bra ett tag, men nu har jag halkat ner i de där djupa hålet fullt med kvicksand igen och orkar inte riktigt ta mig upp!
Sticker stundtals upp huvudet ovanför ytan när jag måste, bara för en stund för att sedan sjunka ner igen.

Men tillåter mig själv att vara där nere ett tag, för man måste ju inte alltid vara stark! Eller hur?

Måste försöka ordna lite extra ledigt här och där från jobbet, känner att jag inte riktigt orkar med heltid just nu!

Vet själv att det är Willes födelsedagen och alla minnen från förra året som påminner och skapar denna svacka. Vet att det minskar om ett tag igen...

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen mammas lilla älskling!

Pappa och jag saknar dig så mycket hela tiden...

Påminns idag om denna dag förra året och den otroliga lyckan jag kände när jag efter flera timmars väntan äntligen fick hålla dig i min famn...

Önskar så att jag kunde få hålla dig i mina armar igen och känna din goa kropp tätt emot min!

Hjärtat värker av sorg och saknad...

Alla själars dag

Har varit på minnesgudtjänst idag!
Var mitt första besök i kyrkan sen begravningen och det var känslosamt och vackert!

Kören sjöng så vackert och kyrkan var full av folk.
Det var 27 personer som hade dött i församlingen under året och där mitt bland dem fanns vår William. Satt och höll andan i väntan på att höra namnet...

Men där fanns även alla fina människor som kommit oss närmare under tiden efter Wille som visade sin omtanke med leenden och klappar. Det värmer mitt i all sorg och saknad!

De senaste dagarna har minnesbilderna från de här dagarna för ett år sen dykt upp i en strid ström och kommer troligtvis att kulminera imorgon på Willes födelsedag!